Den här helgen har varit otroligt jobbig. Det är inte ofta jag ger vika för min depression, men den här gången sköljde den över mig som en tidvåg och det fanns inget jag kunde göra för att stoppa det. Sen i fredags har jag sovit mer än vad jag varit vaken
och det har medfört att de gånger jag faktiskt varit vaken har jag mått otroligt illa. Idag lyckades jag ta mig upp klockan tio på förmiddagen och har hållit mig igång med plugg, blommor och städning. Det tog min hjärna ca 4 timmar att gå från överkokt
äppelmos till ett stadie som kan anses vara någorlunda normalt. Jag har verkligen gjort allt för att kicka igång både kropp och hjärna idag. Allt från att göra armhävningar till att stå på balkongen i bara pyjamas. Nu är jag på väg till träningen. Jag
vet att det kommer att pigga upp mig, men jag ska ta det otroligt försiktigt eftersom jag känner att jag är helt ur form. Skönt på sätt och vis (tur i oturen kan en säga) att det här hände nu och inte om två veckor då det är dags för Champions Arena!
Då måste jag vara 100% i form både fysiskt och psykiskt.
Blev utmanad på Facebook att post svartvita bilder i sju dagar. Det är ett lagom sätt att sparka igång min kreativitet igen. Svartvitt kan vara så otroligt kraftfullt och känsloladdat trots att det till synes är helt färglöst. Ibland är avsaknad av något
det mest effektiva sättet att visa upp det.
