Att leva med adhd innebär att det är väldigt svårt att hålla på rutinerna, oavsett om det handlar om mediciner som ska tas, sovtider som ska passas och matlådor som ska tas med till jobbet. Att det då blir väldigt svårt att bibehålla ett konsekvent bloggande är kanske inte så underligt. Med nytt år kommer kanske inte ett nytt jag, men någon sorts villfarelse om att det går att sparka liv i gamla rutiner och sådant som gör livet lite lättare. Jag har satt igång en ny Bullet Journal då den gamla verkade fungera väldigt bra under den tiden jag använde den, och i samband med detta har jag återigen börjat middagsplanera, sätta upp träningsmål samt jobba med positiv förstärkning. Jag ska bara försöka undvika att göra allting på en gång, för jag vet att det kommer bli övermäktigt och jag kommer köra slut på mig själv innan jag hunnit få mina nya rutiner att fastna. Att hålla en Bullet Journal är ett bra sätt för mig att sprida ut saker över veckorna och få en överblick över hur det går med de olika delarna av mitt liv, allt från städning till fritid.

En sak som jag dock kan skryta över är hur jag lyckas ta mig upp klockan fem på morgonen, duscha, klä på mig, sminka mig och packa ihop väskan och hinna iväg till tunnelbanan på en dryg timme. Det är inte mer än ett underverk, men så blir det väl när en har ett jobb som en trivs med. Om jag kan sätta det som standardrutin kommer min vardag att kunna fungera mycket bättre. Om jag nu bara hann med frukost också skulle det vara ännu bättre.

 

Jag vågar hittills inte säga så mycket om det nya året. Förra året var jag alldeles för hoppfull och det slutade i katastrof. Jag väljer istället att vara neutral, men öppen för att bra saker eventuellt kan hända.