Det är svårt att komma tillbaka och skriva om vardagliga saker nu när man låtit bloggen handla så mycket om Zelda. Hur tar man steget vidare utan att man känner sig respektlös? Ett tag hade jag god lust att låta bloggen dö med Zelda, men det hade ju inte löst något... Det går inte att komma undan, den där känslan av att hela tiden undra ifall man hade kunnat göra mer. Jag vet att många kommer säga att vi gjorde allt vi hade kunnat, men jag kan inte låta bli att undra i alla fall. Gjorde vi verkligen det?
Det tar tid att bearbeta sorg, oavsett om det är en råtta, en hund, en häst eller en människa som man har förlorat. Och jag vet att jag måste tillåta mig själv att vara ledsen lika mycket som jag måste tillåta mig själv att släppa taget och gå vidare. Sluta älta och fundera, för det hjälper inte. Ingenting blir bättre av att inte gå vidare...
Kommentarer:
Kommentera här:
kram
Man får vara lika ledsen, oavsett vem eller vad det är man saknar. Det är bara du som kan bestämma hur viktig Zelda var för dig.