Idag när jag satt på Saltsjöbanan så satt det i sittgruppen bakom mig, två damer som tjattrade oerhört högt om diverse teaterföreställningar och allt möjligt. Det hördes på dem, både på hur de lade rösterna och hur de valde orden, att det här var damer som var lite mer uppkomna i samhället än vi som hoppade av i Fisksätra. Eftersom att jag glömde mina hörlurar hemma roade jag mig med att lyssna på deras diskussion medan jag spelade Pokémon på mitt DS. Jag var hur som helst tvungen att kika bakåt för att se vad i allsin dar detta kackel kom ifrån. Bakom mig sitter alltså två damer och två herrar, varav den ena herren är en smula bekant. Eftersom att det är ofint att stirra så lät jag det vara för tillfället. Sedan när jag skulle av i Fiskis (naturligtvis skulle det fina sällskapet ut mot Saltsjöbaden) gick jag förbi dem på vägen ut och såg jag att den herren jag tyckte mig känna igen var Loa Falkman. En smula udda person att se på Saltsjöbanan...