Jag har nyligen läst ut boken "Att älska något annat" av Karin Fossum. Hon är norska och alltså utspelar sig bokens handling i Norge. Det är en deckare med kriminalutredare, offer och gärningsmän. De flesta länder har ju sina kriminalserier både i bok och TV-form, men under hela boken har jag endera fått för mig att karaktärerna pratar svenska, endera att de pratar danska. Varför är det så?

Jo, för svenska polisserier har jag sett väldigt många av, så de är liksom fastpräglade på min näthinna och även om danska, i mitt tycke, är ett osedvanligt fult språk så känns det inte konstigt om jag skulle höra en dansk person prata om ett brott. Men när någon säger "norsk TV-serie" så tänker jag bara på Fleksnes, och då blir jag helt "Nej... fel..." Jag kan helt enkelt inte föreställa mig att ett så hurtigt, harmlöst och i många fall gulligt språk kan husera något allvarligt över huvud taget. Blotta tanken på en norsk domstol får mig att nästan vika mig dubbel av skratt och slå huvudet i tangentbordet.

Det blir ju akkurat inte bättre av att min nuvarande chef är norrman... XD

Godnatt på er, här kommer en liten sängfösare (åtminstone till er som inte har problem med norskan...)